Blogg
Här delar vi med oss av tänkvärda berättelser ur livet. Allt från barn med Autism, ADHD, tankar kring politik, psykisk ohälsa, trauma och så vidare.
När hjärnan kokar:
När jag för första gången skulle börja arbeta hemifrån kändes det som en dröm.
Tror du att det funkade? Inte alls.
Vem är normal?
Vem bestämmer egentligen vad som är normalt? Och när blir en människa handikappad?
När det självklara inte är självklart
För en tid sedan ställde vår dotter Amanda, 13 år, en fråga som fick oss att stanna upp och fundera.
När hjärnan kokar: Kampen med struktur, kontroll och papperskaos på hemmakontoret
2026-07-17
När jag för första gången skulle börja arbeta hemifrån kändes det som en dröm. Jag hade fått jobb som reporter och fotograf på en redaktion och upplägget var perfekt: jag skulle bara vara på plats på måndagar för redaktionsmöte och överlämning. Resten av tiden skulle jag sköta hemifrån. Med barn, familjeliv och alla långa resor till och från jobbet kändes flexibiliteten som en enorm vinst.
Jag hade fått höra att många har svårt att låta bli hemmasysslor när de jobbar hemma, men jag tänkte att "göra som vanligt, fast hemma". Rutinen satt: jag gick upp med barnen, åt frukost, vi gjorde oss i ordning, jag lämnade dem och åkte sedan hem för att sätta igång. Jag hade ordnat en jättefin skrivbordsplats, en bekväm stol och allt material som behövdes fanns på plats.
Tror du att det funkade? Inte alls.
Text från vår Patreon
27 juni. 2026
Vem är normal? Vem är handikappad?
Vem bestämmer egentligen vad som är normalt? Och när blir en människa handikappad? Kanske är svaret inte så självklart som vi först tror. I själva verket har vi nog alla någon gång upplevt känslan av att vara begränsade av vår omgivning. Frågan är om det verkligen är människan som är handikappad – eller om det är samhället som ibland misslyckas med att skapa plats för våra olikheter.
Ta del av mängder av texter och material på vår Patreonsida.
27 juni 2026
Tv-tips för föräldrar
Föräldraguide: Effektiva NPF-tips från UR för skolan
I UR:s serie Superföräldrar får vi följa föräldrar och familjer som öppet berättar om livet med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Programledaren Samantha Coard, som själv är mamma till ett barn med ADHD, lyfter tillsammans med sina gäster både utmaningar, känslor och de styrkor som många familjer utvecklar längs vägen.
25 juni. 2026
När det självklara inte är självklart
För en tid sedan ställde vår dotter Amanda, 13 år, en fråga som fick oss att stanna upp och fundera.
– "Men mamma, vem är egentligen Maria?"
Frågan kom lite oväntat. Maria har funnits med under hela Amanda liv. Hon kommer på födelsedagar, firar jul med oss och följer ofta med när mormor och morfar hälsar på. Amanda vet att mormor och morfar inte bor tillsammans och att mormor kan hälsa på oss och är då ensam men när morfar hälsar på är Maria med. För oss vuxna har det alltid varit självklart vem Maria är.
Men för Amanda var det inte alls självklart.
Amanda förstår vem mormor är. Hon förstår vem morfar är. Hon vet vem mammas syster är och vem hennes partner är. Men ingen hade någonsin sagt att Maria är morfars flickvän. Vi hade alla utgått från att Amanda förstod det eftersom de alltid kommer tillsammans.
Men det gjorde hon inte.
Och det mest fascinerande är kanske att hon har gått och funderat på detta i flera år utan att fråga.
Det är lätt att tänka att om någon undrar något så frågar man. Men så fungerar det inte alltid. Många barn, ungdomar och vuxna – inte minst personer med autism – ställer inte nödvändigtvis frågor om sådant de inte förstår. Ibland vet man inte att man kan fråga. Ibland vet man inte hur man ska formulera frågan. Ibland tänker man att det kanske är något man redan borde veta.
Och ibland accepterar man bara att det finns saker man inte riktigt förstår.
Det här blev en viktig påminnelse för oss.
Vi människor bygger ofta vår förståelse av världen genom att fylla i luckor, läsa mellan raderna och tolka sociala sammanhang. Men alla gör inte det på samma sätt. Det som känns självklart för en person kan vara helt oklart för en annan.
Därför behöver vi ibland vara tydligare än vi tror.
Vi behöver berätta sådant som vi själva tar för givet.
Vem är vem i familjen?
Hur hänger olika personer ihop?
Varför gör vi på ett visst sätt? Vad kommer att hända?
Vad förväntas?
För många skapar sådan information trygghet, förståelse och sammanhang.
Amandas fråga påminde oss om något viktigt:
Att människor inte alltid frågar när de inte förstår.
Därför kan det vara klokt att inte vänta på frågorna – utan istället försöka ge information i förväg.
För det som är självklart för oss kanske inte alls är självklart för någon annan.
Ladda ned tre material för att samtala och få koll på relationerna kring dig:
Eller annat intressant inne bland vårt material
