Vem är normal? Vem är handikappad?
Tänkvärt
Vem bestämmer egentligen vad som är normalt? Och när blir en människa handikappad? Kanske är svaret inte så självklart som vi först tror. I själva verket har vi nog alla någon gång upplevt känslan av att vara begränsade av vår omgivning. Frågan är om det verkligen är människan som är handikappad – eller om det är samhället som ibland misslyckas med att skapa plats för våra olikheter.
Vem är normal? Vem är handikappad?
Vi har nog alla någon gång upplevt hur det känns att vara handikappad – åtminstone för en stund.
Det kan vara när du kommer till ett annat land där du inte kan språket och försöker hitta rätt utan karta eller GPS. Eller när du sätter dig i biosalongen och inser att glasögonen ligger kvar hemma och duken framför dig bara är en suddig massa.
Kanske har du försökt följa ett viktigt möte trots att ljudet varit dåligt och du inte hört vad som sägs. Kanske har du stått framför en komplicerad digital tjänst och känt dig helt vilse eftersom du inte förstår hur den fungerar. Eller kommit in i ett nytt socialt sammanhang där alla andra verkar känna till de oskrivna reglerna medan du själv känner dig utanför.
Plötsligt blir världen mindre tillgänglig. Det som för andra är enkelt kan kännas svårt – eller till och med omöjligt.
Handikapp uppstår i mötet med omgivningen
Det får oss att fundera över vad det egentligen innebär att vara handikappad.
Är det människan som är handikappad – eller är det miljön runt omkring?
En person blir egentligen inte handikappad helt på egen hand. Ofta uppstår ett handikapp i mötet mellan individen och omgivningen.
Den som inte kan språket klarar sig betydligt bättre med en översättningsapp eller en ordbok. Den som glömt sina glasögon ser åter filmen tydligt när glasögonen kommer på plats. En person som använder rullstol rör sig ofta obehindrat i lokaler som är anpassade med ramper, hissar och breda dörrar.
På samma sätt kan en person med exempelvis NPF fungera utmärkt i en miljö som erbjuder struktur, förståelse och flexibilitet, men få stora svårigheter i en miljö där kraven inte är anpassade.
Kanske handlar handikapp därför mindre om individens begränsningar och mer om hur väl samhället lyckas skapa plats för människors olikheter.
Finns det någon som är normal?
"Problemet är inte att människor är olika. Problemet uppstår när samhället bara är byggt för några få."
Men vad innebär egentligen att vara normal?
Finns det överhuvudtaget någon människa som är helt normal?
Vi är alla olika. Någon har lätt för matematik men svårt i sociala sammanhang. En annan är kreativ och fantasifull men har svårt att planera och passa tider. Någon behöver lugn och förutsägbarhet, medan någon annan söker ständig förändring.
Vi accepterar ofta olikheter när det gäller intressen, klädstil och personlighet. Men när någon tänker, lär sig eller fungerar på ett annat sätt än majoriteten uppstår ibland frågor om normalitet.
Men betyder det verkligen att den personen är mindre normal?
Vi är alla olika – och det är normalt
En arbetslös person kan känna sig ekonomiskt begränsad. Den som inte behärskar dagens digitala samhälle kan uppleva ett digitalt utanförskap. En människa som ständigt möts av fördomar eller bristande förståelse kan känna sig socialt begränsad.
Kanske är vi alla handikappade ibland.
Och kanske är vi alla normala – just därför att vi är olika.
Ett samhälle som bara fungerar för människor som passar in i en mycket snäv mall riskerar att göra många människor handikappade. Ett samhälle som istället utgår från att människor fungerar på olika sätt skapar förutsättningar för fler att lyckas, delta och må bra.
Ett samhälle för alla
Kanske är den viktigaste frågan därför inte:
"Vem är normal?" eller "Vem är handikappad?"
Kanske borde vi istället fråga:
Hur kan vi skapa ett samhälle där människors olikheter får plats?
För det är först när vi accepterar att människor är olika som vi på allvar kan börja bygga ett samhälle för alla.
